klabbesworldtwo

Det är rätt intressant att följa Bruce Springsteen och hans pågående världs turnee. För det verkar som att Bruce och det ganska så pånyttfödda E Street Band är i sällan skådad form. Men när man läser om vad Bruce presterar på scenen, så verkar det som att Bruce rockar röven av sina konkurrenter. Det var ju också många som kanske undrar varför Bruce fortsätter att turnera, när hans kollega och saxofonist Clarence Clemons har gått ur tiden. Men jag tycker att Bruce gör rätt i som fortsätter, för det är ju detta som han är bäst på, att underhålla stora folkmassor. Det som är lite häftigt, det är att det är Clarence son som ny har axlat manteln i bandet, och av det jag har sett på nätet, så tycker jag att han gör bra ifrån sig. Helt klart så kan han inte ersätta Clarence helt, men han gör bra ifrån sig. Det jag undrar ganska mycket över, det är om Bruce vågar spela låten "Jungleland" under denna turnee. Jag tror inte att det kommer att hända. För även om Clarence son är en jävel på att lira "porrkrok" så är det ingen som kan spela solot i "Jungleland" som just Clarence.

Nej gud vilken skit det är i årets schlager. Så jag tänker inte titta ikväll, så istället tar jag och avnjuter ett glas vin och musiktidningen Sonic istället. Ska ta och läsa specialaren om regissören och musikfantasten Cameron Crowe. Det var ju han som gjorde filmer som "Almost Famous" och "Jerry Maguire". Jag tror att detta är perfekt lördags underhållning för mig,

Det är konstigt en sak, och det jag tänker på är årets eurovision tävling. För första gången på MYCKET MYCKET länge så känner jag en stor "pepp" inför årets final. Och det som gör det hela så konstigt, det är ju att jag i så många år bara öst skit över denna tävling, men varför jag har ändrat mig i år. Det är mycket för att för första gången på åratal så har Sverige en låt i "Euphoria" som ÄR RIKTIGT JÄVLA BRA. Så går inte Loreen och vinner denna gång, då är det faktiskt sjukt dåligt. Och när man lyssnar på de andra låtarna, så är de verkligen inget att ha. Men det skulle inte förvåna mig om de där ryska Babushkorna går och vinner.

Är uppe och sitter just nu och äter frukost, och det är en mycket glad Klas som skriver detta. För den senase tiden har varit bra, och jag gör saker som gör att jag mår bra. Just nu går det superbra med tränandet, och det är så skönt för mig. Sen har jag träffat lite nytt folk som är mycket trevliga. Så med andra ord så är livet rätt bra just nu.

Det är bara att erkänna, jag har haft en av de mest grymma kvällar jag haft på bra länge. Det blev god mat, gott vin, mycket skönt snack, ja precis som det ska vara för att jag ska trivas. Helt klart så vill jag mer av detta...:)

Såg nyss på schlagern och Loreens framförande av sin låt "Euphoria", och jag måste erkänna en sak. Jag fick fan gåshud av hennes framträdande, och går inte detta bidrag vidare till finalen, då vete fan om jag inte springer näck på stan här i Falun imorgon....:)

Jag håller på att laga mat just nu, och ikväll så blir det grillad kycklingfile med ris till. Ska nog fixa ihop någon sås till, men vet inte riktigt än vilken som kan passa.
Medans jag gör detta, så avnjuter jag en dvd med Gyllene Tider. Det är deras konsert på Ullevi från 2004 som den är ifrån. Och det är sjukt vilket drag det är på denna konsert, och det är bra häftigt, att ett band från lilla Halmstad kan fylla denna stora arena. Men så är ju också Gyllene Tiders låtar otidslösa.

Det är en sak som är bra konstig med denna eurovisions festival tävling. Och det är att vi måste kvala och gå igenom en semifinal, trots att vi kom på en hedrande tredje plats förra året. Jag tycker att detta är bra konstigt, eftersom om man kommer på en så pass bra placering, då borde man inte behöva kvala.
Men som vanligt så är jag pessimistisk med våra chanser i denna MYCKET banala och hemska tävling i vad som ska vara musik, men som vanligt folk me lite vett i skallen, förstår så är det ju inte det. Jag hoppas att det går åt skogen för det svenska bidraget.

Jag var ju för några dagar sen och hälsade på min mamma i Ångermanland. Och det är en sak som är så trist och jobbig att inse, när man åker norröver i Sverige. Och det är att vad fort det har gått med avbefolkningen på en del mindre orter. För det är sjukt vad många tomma hus och affärs lokaler man ser som står tomma nu. Men det är ju inte så konstigt, för ska sanningen fram så tror jag inte att det går att bo i de norra delarna av detta land just nu. För det finns ju ingen som helst framtid där, och med jobb är det nog änn värre. Men det är ju synd, för jag har ju norrländska rötter, och det är jobbigt att se detta förfall.

Är det något som jag hatar ganska mycket, så är det själviska personer. Det är något som jag kan spy över. Och såna personer vill jag inte ha att göra med tack.

Dock så vet jag en sak, och det är att DET FINNS en framtid för mig, någonstans och någonvart här i livet. För det kan inte vara slut för mig på denna jord, och jag vägrar att ge upp min tillvaro som jag älskar så mycket här på jorden. Och det är så skönt att känna att det nåonstans, finns en framtid för mig. Men det är lite jobbigt att jag hela tiden måste kämpa tredubbelt mot andra här i livet. Men det är kanske min lott, att jag måste kämpa lite mer än andra. Men en sak vet jag, och det är att jag vill bli pappa någon gång. Och jag vill ha familj, för det längtar jag så innerligt och mycket efter. Och när jag tänker efter, så tror jag att jag skulle bli en bra pappa.

En sak måste jag bara kommentera. Och det är denna artikel som jag bara måste skriva lite om här på bloggen. Det är ju HELT sjukt att inte denna lärare inte kommer att få något skadestånd. Och vad är det för signaler som denna artikel sänder ut. Jo det är ju att lärare i den svenska skolan av idag, inte har något som helst att säga till om. Och att det är fritt fram för eleverna att bete sig hur so helst. Helt ärligt så blir jag mörkrädd när jag tänker på artikeln. För en lärare måste ju kunna känna att han kan säga till en elev om han har gjort något fel. Men vad ska man som lärare känna efter att en sak som denna har hänt.
Nej jag tycket att det är dags för en reformation av den svenska skolan. Det måste hända något rejält snart, för annars så tror jag att skolan av idag är inne på ett mycket mörkt spår. Och det som måste ändras, det är att lärarna som undervisar idag, de måste få mer makt att styra sin vardag. Och sen så tror jag att det måste in mer hårda straff, för de elever som missköter sig. För det är inte bra om en elev kan komma undan med, att han mordhotar en lärare.

En sak som definitivt har ändrats hos mig, det är att jag nog aldrig kommer att kunna lita helt på en annan person. För jag har blivit så enormt sviken av min syster att det gör ont. För det hon har visat efter min pappas bortgång, det är nog något av det jobbigaste jag varit med om. Jag trodde att hon skulle visa en annan sida, en mer hjärtligare sida, men nej då. Det blev samma jävla vanliga visa som vanligt, och det gjorde mig så ont att se. Och när jag tänker på det, så har ju jag förlorat två familjedmedlemmar på samma gång, jag har ju förlorat halva min familj känns det som. För jag kommer aldrig att kunna förlåta det min syster har gjort både mot mig, men också mot min mamma. Min mamma och pappa har gjort så mycket för min syster och hennes familj, men vad får man tillbaka? En jävla massa gnäll som inte betyder något.
Det jobbiga med allt detta, det är ju att jag är en stor vän av att ta hand om mina nära och kära. Men jag har ju ingen familj att ta hand om längre. Jag hade ju älskat att vara en god och hjärtlig farbror åt min systers barn. Det hade jag sett fram emot mycket. För jag kommer ju ihåg hur det var när jag var liten. Då älskde jag ju mina farbröder och morbröder. Och jag skulle bra gärna viljat vara det åt min systers barn. Men det kommer nog aldrig att hända att jag får vara det. Och det gör SÅ ont i kroppen när jag tänker på det, att det aldrig kommer att hända. Och att min mamma har blivit berövad att träffa sina barnbarn, det är SÅ JÄVLA SJUKT så det finns inte. Min mamma hade varit en sån bra mormor, det vet jag.

Finns det någon framtid för mig? Och om det finns det, varför ska den vara SÅ LÅNGT BORT, OCH SÅ SVÅR att nå. Jag vill ju leva och må bra, men det som är så jobbigt och så hjärskärande, det är att jag börjar tvivla på allt. Och det är så jobbigt att känna så. I alla år, så har ju jag varit en stark och levnadsglad person, men jag känner inte att jag är glad längre. Efter att pappa gick bort, så känns det som att det försvann något med mig. Det känns som att det fattas något i min kropp, det är som att när pappa försvann, så tappade jag en kroppsdel. Och jag vet inte om jag kommer att kunna ersätta denna del av mig som försvann.

Man kan nog säga att jag har det rätt nice just nu. För just nu så sitter jag med en whiskey i handen, och ligger i morsans och farsans soffa här i deras vardagsrum. Morsan har gått och lagt sig, så jag har rummet för mig själv ikväll. Dock så ska jag sova snart, efter att ha packat klart inför att åka hem till Falun imorgon. Det är alltid så skönt för mig att åka hit upp och hälsa på min kära lilla mamma. För mig är det en självklarhet för mig, och det är ett måste för mig att besöka henne och hjälpa henne med diverse saker hon behöver ha hjälp med.