klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

den här tjejen har koll på läget...

Publicerad 2008-12-09 12:54:17 i ,

Den här ledaren läste jag idag i Dagens Nyheter. Den behandlar ämnet om de där skolungdomarna som inte får ledigt från skolan, för att åka på semester. Jag tycker det är bra att de inte får ledigt. För skolan ska man sköta, och man kan resa på loven. Det är väl det som som skolloven är till för. Sen så tycker jag fan att dagens skolungdomar går alldeles för lite i skolan.

Ur Dagens Nyheter den 9 dec 2008

Inget cocktailparty

Signerat
 
Hanne Kjöller Hanne Kjöller



I DN har man kunnat läsa om hur ledighet för skolbarn under terminerna blivit ett allt större problem för skolorna. Två familjer som valt att ignorera skolans nej har figurerat. I det ena fallet var det en pappa, själv lärare, som semestrade med sina barn en skolvecka i Egypten (DN 5/12). I det andra en familj som ämnar åka till Thailand den 1 januari och vara borta i tre månader. De två barnen går i sjuan respektive nian. (DN 8/12)

Thailandfamiljen känner sig motarbetad. Mamman säger att skolan säger nej för att den fruktar att andra familjer ska vilja resa i väg på liknande sätt.

Kommunen har en skyldighet att erbjuda de skolpliktiga barnen en plats i skolan när de kommer tillbaka, men inte nödvändigtvis en plats i samma. Det är en stor risk föräldrarna tar, inte minst för den niondeklassare som tas ur skolan sista terminen före gymnasiet. Men mamma Åsa Kihlström lägger ansvaret och skulden på skolan eftersom den inte gör "det enda" familjen begär: att barnen får behålla sina platser och att lärarna servar de två barnen med löpande information om vad de ska göra för att ligga på samma nivå som sina klasskamrater.

Man lever bara en gång, säger Åsa Kihlström. Visst. Precis som man bara - i bästa fall - går i grundskolan en gång. Det är möjligt att just dessa två barn klarar utbildningen finemang efter tre månader i Thailand och det är möjligt att de tre Egyptenresenärerna också gör det - pappan är ju till och med lärare. Men vad ska man göra med de barn där pappan inte är lärare? Eller med de långresenärer som redan från början hade svårt i skolan?

Gärna individuella lösningar, så att det barn som har en allvarligt sjuk mamma eller en pappa i ett annat land kan få den tid de behöver tillsammans. Men lärarna har också ett ansvar för att se till gruppen som helhet. Skolan är inget cocktailparty där man trillar in och ut lite som det passar.

Vill man trivialisera skolan så kan man förstås åka i väg trots ett nej. Vill man att skolan i stället ska professionaliseras så får man lov att respektera ett nej, oavsett om det grundas i hänsyn till individen eller gruppen. Individer är del av ett kollektiv och av det följer att man ibland får lov att anpassa sig. På en arbetsplats, såväl som i skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela