klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

det är sjukt det som hände i Indien....

Publicerad 2008-12-01 08:48:06 i ,

Jag läser om efterspelet till det som händer i Indien och Bombay. Det är sjukt det som hände. Men varför det kunde hände, det kan man läsa om i denna krönika, som jag läste i Dagens Nyheter idag...tänkvärt faktiskt...

Ur Dagens Nyheter den 1 dec

"Det är inte Indiens 11/9, det är Indiens Columbine"

Det finns tillräckligt många unga män, oftast män, som villigt låter sig engageras för att utkräva hämnd för diffusa historiska oförrätter. De som engagerar dem har sina egna storpolitiska projekt. Men i botten finns också ett förvirrat storhetsvansinne som har mer gemensamt med amerikanska skolskjutningar, skriver Björn Kumm på debattsajten Newsmill.



MIN FÖRSTA IMPULS VAR: det här är Columbine! När bilderna började komma från Bombay bekräftades mitt intryck. På ett foto ser man en mycket ung man, rustad med maskingevär och ryggsäck, på väg in till järnvägsstationen Chatrapati Suvaji i centrala Bombay. Han förefaller uppsluppen. Inom kort ska han skjuta vilt omkring sig. Under tre dygn ska han och ett tiotal andra hålla Indiens mest kosmopolitiska, mest "västerländska" stad i ett järngrepp.

1999, på Columbine High i västra USA, tycks de tvåmassmördarna, Eric Harris och Dylan Klebold, ha varit närmast muntra, när de tungt beväpnade gick in bland skolkamrater och lärare och började skjuta. Så framstår deras motsvarigheter också i Gus Van Sants Elephant, planerad som en dokumentär över Columbine i stället blev det en spelfilm som levde sitt eget liv.

När den ene attentatsmannen i Elephant inte spelar Månskenssonaten, förbereder han sig genom omsorgsfulla anteckningar om skolbyggnaden. På liknande sätt utforskade tydligen terroristerna i Bombay minutiöst de stora hotellen. Inte ens Taj Mahals direktion visste lika mycket som terroristerna om hotellets inre geografi.

Jag utesluter inte ett internationellt copy cat-fenomen. I dagens värld lever vi alla i global kommunicerande kärl. När förövarna av tunnelbanebombningarna i London 2005 uttalade sig postumt på videoinspelningar , som sändes av Al Jazeera påminde en av dem, Mohammad Sidique Khan, om oförrätter begångna mot muslimer i Irak, Palestina, Tjetjenien och Afghanistan. "Vi befinner oss i krig", förklarade han, "och jag är soldat".

Sedan något årtionde har palestinska självmordsbombare inför attentaten suttit framför en videokamera, med en kalasjnikov i knät, och berättat om sitt kommande martyrskap. I ett intervall i mördandet 2007 lyckade attentatsmannen vid Virginia Tech, Seung-Hui Cho, posta en inspelad video till närmaste TV-station.

Det är möjligt att religionen spelat en roll för Mellanösterns attentatsmän, även om löftena om paradiset och de 72 väntande jungfrurna kan bero på en felöversättning. Men Andy Warhols löfte om femton minuters berömmelse för alla människor - ett sekulärt liv efter döden - går faktiskt att infria. I sin bok Med livet som vapen berättar den tyske journalisten Christopher Reuter om en fyraårig palestinier som ser en exploderande bilbomb på ett ständigt rullande videoband i familjens TV och utropar: "Min pappa!"

"Varför hatar de oss så?" var en vanlig amerikansk reaktion på händelserna den 11 september 2001. Hur kunde unga muslimer med Yorkshire-accent begå så förfärliga brott? frågade deras brittiska landsmän efter den 7 juli 2005. En rimlig gissning är att förövarna tror att det är vi som hatar dem.

I den västliga värld vi tillhör kommer vi inte ihåg, har i värsta fall inte ens fått undervisning om den europeiska världserövringen. Den historien, inklusive dess allra senaste förbrytelser, finns, inklusive ohyggliga detaljer, att betrakta på nätet.

Är det då amerikansk och brittisk politik i världen som är den direkta orsaken till att unga män i Bombay letar upp vad Usama bin Ladin kallar "sionister och korsfarare", judar och andra västerlänningar, för att kallblodigt mörda dem?

Det räcker nog inte med att västvärlden ber om ursäkt för de senaste femhundra årens bloddränkta koloniala historia eller sin islamofobi.

Det finns tillräckligt många unga män, oftast män, som villigt låter sig engageras för att utkräva hämnd. De som engagerar dem har sina egna storpolitiska projekt. Usama bin Ladin brukar tala om det osmanska kalifatets återupprättande. Indien och Pakistan plågas av det Sveriges radios reporter Bengt Therner med en lysande formulering kallat den "gemensamma varbölden" Kashmir.

Terrorismen är inte någon omedelbar reaktion på historiska orättfärdigheter. Men kunskapen om dem, förstärk genom dagens direkta rapportering om Guantánamo, Falluja, Grozny och Abu Ghraib, gör rekryteringen lättare.

Vi är alla uppkopplade.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2008-12-01 08:52:40

- det är hemskt.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela