klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

den här skivan lyssnar jag på nu...

Publicerad 2009-07-31 01:59:33 i ,

Det är nosigt och kan uppfattas som uppkäftigt att gå in och reccensera Zebran, men jag måste. Detta är ett mästerverk. Detta är Ulf Lundells bästa skiva utan tvekan. Att vara över 50 bast och gå in med en uppkäftighet och ett tyngre gung än vad dagens kids har, det är imponerande. Det finns inte en dålig låt på dubbeln. Det kan tyckas enkelt att skriva så, men denna gång är det så. Plattan är uppbyggd precis så som man vill att världens bästa konsert skall vara. Ett lungt intro och sedan exploderar hela skiten i en snabb låt som Fem minuter, för att sedan följas av Dick Spitfire, Den stora bilden och vackra Anita. Lyssnaren blir svettig och behövs lungnas ner en aning då slänger herr Lundell in senare år och Orkney för att sedan explodera än en gång med Fria fåglar i ett fritt land, Levande igen och fyra hjul som rullar, därefter kommer den ballad som jag nog vill hävda är Ulf Lundells bästa. Låten heter Kvar där för gott. Med en oerhörd känsla och närvaro beskriver Lundell värme, lojalitet och kärlek i en och samma mening. Resten av platta 1 är en explosion av kärlek, rock n roll och känslor. Skiva nummer 2 fortsätter där skiva nummer 1 slutade. Favoritlåten enligt mig är På den andra sidan. Ulf visar här på ett oerhört kunnande i tanke och tycke och smak. Inledningsfrasen "En pilgrim utan Mecka, en pilgrim utan mål försöker hitta ett hem, en helig dal i en värld av glas och stål." Detta är Ulf Lundells viktigaste textrad någonsin. Denna textrad beskriver förmodligen hur de flesta av Lundells fans känner sig i sökandet efter det ultimata äventyret. Även låtar som ST Monica och Röd klänning håller ett bra tempo och är underbara låtar att lyssna på. Plattan fungerar utmärkt som förfestplatta, Festplatta och efterfestplatta, den fungerar vid djupa grubblerier och sorglösa nätter och den fungerar absolut utmärkt när man kör bil på små eller stora vägar, om man kör fort eller sakta. Detta är det mästerverk som varken Springsteen eller Dylan någonsin kommer att skriva. Detta är det mästerverk som borde få Horace Engdahl att skita i byxan och genast ge Ulf Gerhard Lundell nobellpriset i litteratur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela