klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

lite snack om Uffe

Publicerad 2010-08-30 15:02:31 i ,

Detta tycker jag va så sant, så jag bara måste ta upp det på min blogg. För ibland så kommer man över texter som är så sanna och stämmer väl överens med hur man själv känner och tycker. Denna text är verkligen så.

Ur La Musik 2002



Vad handlar Ulf Lundell om igentligen?

"En av mina ungar, som inte alls tycker det här med Ulf Lundell är särskilt speciellt, frågade mig just om detta, för en tid sedan. "Vad handlar Ulf Lundell om, igentligen". En bra fråga från en ung generation som kräver ett vettigt svar. Och mitt svar är att Ulf Lundell handlar om livet. Att skriva detta och låta pompös eller pretentiös är inte det jag är ute efter. Men så är det, Ulf Lundell handlar om livet. Det var det bästa svar jag kunde ge. Lundell handlar om livet, om det svåra med att förstå sig på livet. Att lära sig att älska livet. Att lära sig att leva med livet. Från den dag vi föds så reser vi mot ett mål, döden. Den som bäst förlikar sig med det faktumet vinner.

Och om livet finns i kvinnan och Lundell handlar om kvinnan och kärleken. Föhållandet och samspelet mellan kvinna och man. Bitterhet, svek, hatkärlek och också allat det underbara som kan finnas med den kvinna man älskar. Det finns ju fler som skriver om livet, det vet jag. Men när Lundell skriver om livet, ja då skriver han om LIVET. Då i begynnelsen som det som anstod en ung man i tjugoårsåldern, idag som det anstår en man strax över de femtio med åren okontrollerat på flykt. Resan har varit lång och en del av oss har varit med på hela resan. En del har hoppat med på resan allteftersom För det är ju så, det Lundell skriver om upplever vi ju förr eller senare i våra egna liv. På ett eller annat sätt.

Ulf Lundell har i intervjuer inför släppet av denna hösts mastodontalbum Club Zebra sagt att han inte vill prata så mycket om själva albumet (han vill inte prata så mycket överhuvudtaget). "Jag blir ändå bara klassad som kvinnohatare) lär han smått uppgivet ha uttryckt. Naturligtvis har Lundell pratat med press ändå. Han förstår ju det här med vikten av marknadsföring. Och Lundell kvinnohatare? Jag har alltid hört en man som älskar kvinnan men uttryckt sig svårt att kunna förstå sig på henne. Lundell har genom årens lopp gett oss underbara, också dubbelbottnade kärleksförklaringar till kvinnan. Ulf Lundell har satt sin kvinna på en piedestal. Men fanimej om han förstår sig på henne. Peter Dalle sa det underbara i filmen Ogifta Par: "Jag hör ju vad hon säger men jag förstår inte vad hon menar".
Vilken man har inte känt sig så. Jag tycker det är så sant det där filmcitatet.

När Lundell varit politisk har jag inte blivit riktigt lika betagen. Det är så "enkelt" på något sätt att skriva "samhället stinker och vi fötrycker arbetarklassen". Även om det kanske finns en poäng i det. Visst har han levererat några historier med politisk underton som har varit oerhört bra, men der är när Lundell låter nostalgin, kärlekens bryderier, spelet mellan man och kvinna och livets resa ta tag i honom som han är som bäst. Och det finns många låtar och album den här mannen gjort genom åren som har varit en tröst för mig i jobbiga stunder men min kvinna här i livet. Och jobbiga stunder i livet överhuvudtaget. Men även som bränsle i lyckliga stunder. Vilket är just allt det musik handlar om för mig. Albumet Club Zebra är så för mig.

Club Zebra handlar om, ja, livet. Här finns klockspelen, Dylan-ekot, Springsteenrocken, Lundellballaderna, rockrökarna, Lundellpopen. Samt Lundells egen version på Steven Van Zandts I´ve been working to hard. På albumet heter den låten Jag har jobbat för hårt. Lundell har på något sätt packat ihop hela sin musikaliska resa i denna underbara dubbel. Skivan innehåller hela tjugosju låtar, och det finns knappt någon som är dålig. Han har nästan på något sätt paketerat hela sin musikaliska resa i dessa låtar. Han låter dock inte det minsta trött. Och han låter mer Lundell än någonsin. Nostalgi, ja det har ju blivit ett skällsord bland musikskribenter idag. Men nostalig är en vacker och melankolisk del i livet om man inte fastnar Vilket inte Lundell har gjort. Upprepning av sig själv? Tja, Lundell kan få klassas som "upprepning på sig själv" hur mycket som helst så länge han levererar så här starka låtar som på skivan Club Zebra. Det är helt enkelt ett jävligt bra album.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela