klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

ett litet speciellt förhållande till Thåström...

Publicerad 2012-02-22 00:40:52 i ,

Jag har ett litet speciellt förhållande till just Thåström. Och det bottnar i att han verkar ge ut sina bästa album, just som när jag själv har en svacka i mitt eget liv. Och så är det just nu, för som alla vet så gick ju min pappa bort för en tid sen. Och det är en oerhörd förlust för mig. För han var ju så sjukt viktig för mig och mitt liv. Det man inte ska göra, när det händer något jobbigt i ens liv, det är att "stänga in sig", det är mycket dumt. Och det har jag en förmåga att göra. Jag försöker att göra så gott jag kan, att öppna mig och berätta för andra hur jag mår, men det är inte så lätt. För dels är det sjukt svårt att beskriva hur jag mår, har ju aldrig varit med om en liknande förlust, som just efter min pappa. Jag har ju kvar min mamma, och hon är ju nu det VIKTIGASTE jag har. Och jag ska verkligen finnas där för henne. Men nu till saken, det kändes lite som att jag drev ifrån ämnet lite i detta inlägg. Det skulle ju handla om thåström och mitt liv. För detta är ju andra gången, då han släpper ett av sina bästa album på bra länge. Den första gången som detta hände, det var när han gav ut den HELT UNDERBARA skivan "Det är ni som e de konstiga, det är jag som är normal". För det första så är det där nog en av de bästa titlar på en skiva jag sett. Men den skivan kom precis då jag hade flyttat hemifrån för första gången, och jag bodde i Bollnäs. Jag studerade, när denna skiva kom, vid folkhögskolan i Bollnäs. Det var ju som sagt en ganska förvirrande tid för mig, på många sätt. Och jag brukar ju söka tröst i musikens underbara värld. Det är helt otroligt vad man kan finna tröst, i en låt, en text, eller kanske bara rent utav ett omslag. Men iallafall så gav ju då Thåström ut, sin första svenska skiva på många år. Och det var inte sant vad jag kände tröst i just denna skiva. Jag lyssnar fortfarande enormt mycket på denna skiva. Och varje gång jag lyssnar på den, så kommer jag ibland tillbaka till "vissa" jobbiga minnen från tiden i Bollnäs. Jag kommer särskilt ihåg då jag hade blivit lämnad av pappa för första gången, då jag skulle klara mig själv. Det var ju svinjobbigt, att bo själv för allra första gången i mitt liv. Men jag hade just köpt denna platta, och jag låg i sängen, i mitt lilla, trånga och rätt trista studentrum då, där på internatet på fölkhögskolan. Jag kommer ihåg ibland hur jag låg på min säng, hade mina lurar på mig och låg och lyssnade på denna skiva med Thåström om och om igen. Och faktiskt så lyckades jag må bra igen, tack vare Thåströms helt grymt fantastiska sträva stämma. Jag kan bara tacka dig, Thåström för att du har gjort mitt liv lite lättare att leva.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela