klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

ni får ursäkta...

Publicerad 2012-06-01 23:59:39 i ,

Men jag är rädd för att detta inlägg kan bli något av det deppigate som jag har skrivit på denna blogg någonsin, men det struntar jag i. Utan jag har bestämt mig för att skriva vad jag tycker och känner, och då kan det bli lite av varje här på denna rätt så sköna blogg. För det ska sägas, att det är inte klokt vad det är skönt att skriva av sig här. För att ordets makt är stor, det har jag verkligen insett det sista året.
Men nu till det jag vill skriva om. Det är så att jag har varit ute ikväll, och det som är så jobbigt, det är att jag förut har kunnat föra mig bland folk, men det är så svårt att göra det idag. Jag vet inte vad det är, men jag har fått någon blockering i mig som gör att jag hellre tycker om att vara själv mot att vara bland folk. Och detta är ju så sjukt jobbigt, för jag har ju alltid tyckt om att träffa folk. Men det känns som att det inte går längre. Och det ska ju också sägas att det var grymt trevligt folk jag träffade ikväll, men under hela kvällen så kände jag att jag bara ville gå hem. Det är så sjukt jobbigt att känna så, för det ÄR INTE LIKT mig igentligen att känna så här. Jag vill ju komma tillbaka till den person jag var före min pappas bortgång, men sorgen efter han har varit så ENORMT stor. Och det är många som säger till mig att du ska inte gräva ner dig i sorgen, och att det bara är att komma igen. Men det är inte så lätt för mig att bara glömma min pappa och gå vidare. För pappa var väldigt viktig för mig, och han kommer alltid att vara det så länge jag lever. Och när jag mår som jag gör just nu, så vet jag inte om jag kommer att leva så länge till. Ibland känns det som att det skulle va bra att bara skita i allt och säga adjö. För vad är det för mening med allt igentligen? Det är något jag har tänkt på sjukt mycket de sista åren. För det känns som att allt jag gör går åt skogen. Jag försöker ju att göra det bästa jag kan i det jag tar mig för, men det verkar som att det ska till någon annan sorts människa än den jag är. Ibland känns det som att jag är född i helt felt tid. Det känns som att jag skulle ha kunnat haft ett bättre liv, om jag levat för hundra år sen. Jag känner mig så främmande mer och mer i detta samhälle....

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela