klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

en hyllning till mig själv...

Publicerad 2012-03-07 22:59:55 i ,

Det är ju inte klokt igentligen, för bara om två timmar, så är jag trettio två år. Det är nästan så man inte tror att det är sant, men det ÄR sant. Jag fyller alltså imorgon, som är den åttonde mars, och som många vet går ju denna dag under namnet som "den internationella kvinnodagen". Det är ju bra lustigt, att mamma och pappa råkade pricka in denna bemärkelsedag som just min födelsedag. Men det är ju rätt bra, för det är ju då lätt för folk som känner mig, att komma ihåg min födelsedag. Dock så har det ju varit lite negativt några gånger, när jag var mindre. Jag kommer aldrig att glömma alla demonstrationer, som man såg på Sergels Torg i Stockholm, då militanta feminister demonstrerade med plakat där det stod "män är odjur", "mannen ska stå tillbaka" osv. Det var ju inte så kul, men det var ju bara att strunta i vad de säger. Men så här i efterhand, så undrar jag om dessa kvinnor hittade någon man att leva med. Dock så tror jag att de kan få svårt att hitta någon man. För vem vill leva med en kvinna som har synen på mannen som att han ska underkasta sig kvinnan. Det går ju inte, för ska det vara, så ska det ju vara jämställt till det viset att man delar på allting. Och då menar jag att det ska inte VARA NÅGOT SNAck OM hur man ska dela på livet, om man lever tillsammans. För om jag får säga vad jag tycker, så ska man inte behöva prata om hur man ska dela på sysslorna om man är ett par. Det ska komma av sig självt. För ska jag gå till mig själv, så är det SJÄLVKLART för mig att hjälp till med sysslorna om man är i ett förhållande. Och det är ganska enkelt, för om min tjej lagar maten, då diskar jag efter middagen. Det ska inte behöva vara svårare än så.

Men detta inlägg skulle ju inte bli så här. Utan jag skulle ju skriva lite om mig själv. Och det tänker jag fan göra. För det är ju min födelsedag imorgon, och jag måste säga att jag har gjort det bra som har levat så här långt i mitt liv. Jag blir ju imorgon 32 år, och jag måste säga att jag tar av hatten och säger "GRATTIS KLA, DU HAR GJORT DET BRA", för det har jag. Det har inte varit lätt att vara mig själv. Mitt liv har direkt inte varit någon "highway to paradise" om man säger så. För jag har fått kämpa för att komma dit jag vill. Och jag har verkligen åkt på mina smällar, och just nu så verkar det som att, när min pappa gick bort, så är det den värsta smäll jag kunnat råka ut för. Dock så kommer jag inte låta mig nedslås av detta, och jag kommer inte gå under, utan jag ska leva vidare och gå vidare med mitt liv. För när allt kommer omkring så ÄLSKAR jag livet, och jag älskar att leva. Så jag ska leva vidare och försöka att göra så gott jag kan för att göra mitt liv så bra det bara går. Min pappa var en kämpe, och det kommer jag ta med mig. Men framför allt så kommer jag att ta med mig hans "kämpaglöd" som han under hela sin levnad har visat. Han var verkligen inte någon som gnällde, utan han spotta i näven och kom igen istället. Det ska jag ta med mig i mitt framtida liv.

och pappa, du ska veta att jag alltid kommer att älska dig, vart du än är i himlen...:) Fast jag kommer aldrig att förlåta dig för att du aldrig blev ett djurgården fan. Trots 31 år av försök...:)




Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela