klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

har varit en jobbig kväll....

Publicerad 2012-03-05 20:27:37 i ,

Det har varit en väldigt jobbig kväll för mig. Och det beror mycket på att jag igår natt drömde massor om pappa, och som alla vet, så gick ju han bort för en tid sen. Jag tänkte att jag skulle skriva det, ifall det var något som hade missat det.
Men det var en dröm som var rätt bra, den innehöll en hel del minnen som jag varit med om med pappa. Så det var ju inget negativt. Det är bara det, att när jag har såna drömmar, så vill jag ju ringa pappa och prata om det. Men det går ju inte nu, när han inte finns längre. Sen så är det detta med att ringa pappa och mamma, det var en sak i sig som jag saknar. Bara det att ringa dem, och höra pappas röst, när han svarade på sitt ganska så säregna sätt. Han brukade alltid svara med "Karlsson" och så hörde man direkt att det var pappa. Jag prata inte mycket med pappa, utan vi brukade bara "ordbajsa" om dylika manliga sake som hur det är med veden, är gräset bra klippt eller om bilen går bra. Men det var skönt att prata om sånt me farsan. Det som var viktigt för mig, det var bara att hålla kontakten, och visa att jag brydde mig om dem. För det är ju mer om vad man kan säga om min syster. Hon struntade verkligen i mamma och pappa. Och det är något jag aldrig kommer att kunna förlåta henne för. För så myket som de har gjort för henne, under våran uppväxt, så kan man ju tycka att hon kunde ha ställt upp lite mer för mamma och pappa när de blev äldre.  Det som är så trist, det var att hon tyckte att vi skulle ställa upp för henne och hennes familj. Men när vi hade gjort det under några år, så tycker man ju att hon kunde ha gjort lite saker för oss, när vi behövde hjälp. Men det var stopp på den fronten. Men jag tycker att, på det sättet hon utnytthade mamma och pappa, och så klart mig, det säger sätt mycket om samhället vi lever i idag. Det är mycket så, att man tänker mer på sig själv, än tänker på andra. Jag kommer aldrig att bli så, och blir jag så så hoppas jag att någon slår något hårt i huvudet på mig.
Hur som helst, så sakna jag pappa så sjukt mycket fortfarnade. Han var min största idol i livet, och jag kommer nog aldrig att träffa en man som han igen. Men det jag känner stor tröst i, det är att han finns med mig, runt omkring mig, och i mig, i min kropp. Det gör att jag orkar gå vidare. Han kommer alltid vara med mig. Men så klart får jag bakslag, då jag känner mer sorg vissa dagar, mot andra. Denna dag var en sån......

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela