klabbesworldtwo

en liten blogg som handlar om mitt liv och mina tankar om diverse saker....

Tänkvärt inlägg...

Publicerad 2017-11-03 19:27:18 i

"Nationalkommunist. Ny Tid här känns som en outake för låten Gruva, eller ett första försök att skriva den låten, jag har den digitalt men den borde funnits på Rift Valley helt klart. Jag har ett skakigt förhållande till gamle Ulf. Jag fick nog efter turnén 1998, sommarturnén på Andra Sidan Drömmarna, jag fick nog av de begynnande utskällningarna till de som stod längst fram, till de elaka kommentarerna från honom om sina fans. Skivorna efter Drömmarna som jag kände behövde en rejäl redigering för att bli en skiva man kan lyssna på i ett sträck blev för långa, låtar i Isabella stil med långa textsjok, Isabella som jag hade 1998 hört till fullständig leda konsert efter konsert. Sedan på 00-talet gick jag på en konsert igen och gick under första extranumret, då undrade jag, vad fan var det jag hade älskat hos honom? Han hade ägnat en stor del av konserten att råskälla på fans som sjöng med i låtarna, då fick jag nog. Efter några års paus från Lundell så är det plattorna fram till Andra Sidan Drömmarna som är värda att ha. Samtidigt jag upptäckte Lundell upptäckte jag Eldkvarn, jag hade upptäck Bruce, Bob och Neil också, men den stora anledningen till att min liveperiod med Lundell blev så intensiv 1993-1998 beror på avsaknaden av Bruce. Under samma år kom jag från Eldkvarn eftersom Plura blev så pinsamt full och larvade sig på scen på de konserter jag var på. Så efter år 2000 kom Eldkvarn och tog Uffes plats i stället och jag gick på betydligt fler Eldkvarn konserter i stället. Och Bruce kom tillbaka till grundgrejen och då behövde man inte en ställföreträdande Bruce längre. Nej Lundell för mig lever bättre på skiva än på konsert. De tidiga skivorna fram till Evangeline har jag på vinyl, resten på CD. Fick tillbaka en stor del av lusten när jag lyssnade till Lundellbunkern, då fick jag nya vibbar, gick och köpte textböckerna på bokrean för 400 spänn, som då var de sista pengarna jag hade innan nästa gång jag fick pengar. Jag gillar hans stölder, för han har vävt in stölderna in i en svensk kontext, precis som Håkan Hellström gör idag. Han har även direktöversatt titlar som han använder, snott titlar från boktitlar o.s.v. Lundell ingår i den svenska musikkanon som har det svenska vemodet inbyggt i sitt DNA, allt från visa, rock, folkmusik, hip-hop, pop, kommersiell pop, progg. Musikaliskt är det ingen skillnad på Thåström, Kent, Winnerbäck, Eldkvarn, Lundell, HH, eller vem som helst som gör svensk musik. Vemodet hörs i musiken. Idag har jag hittat tillbaka till den mer ursprungliga känslan för Lundell, anledningarna till varför jag en gång fastnade för honom. Vissa skivor kan jag höra på varenda dag om jag vill, Vassa Eggen, Längre Innåt Landet, Evangeline. Samtidigt som jag sätter skivorna i relation till andra plattor som släpptes samma år, jag har satt upp min Vinyl samling i årtalsordning, det samma med CD samlingen och det är magiskt att lyssna till Längre Innåt Landet och sedan The River, dom två lyssnade Håkan Lagher till varenda dag under hela hösten 80. Lundell vill jag aldrig se live längre, men hans skivor kommer leva länge i svenskt musikliv."

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela